Samhälle

Klippa vingar – Porträtt av ett kvävt liv

Stilistik teckning av person med avklippta vingar. Collage med Linda.

Många med psykisk funktionsnedsättning har hjälp av en god man eller förvaltare. Dessa ska hjälpa till med ekonomi och företräda i kontakten med myndigheter med mera. Men var går gränsen mellan att vara en hjälpreda i vardagen och att begränsa självbestämmandet och inflytandet mer eller mindre helt? Den här historien handlar om när en människas vingar klipps av. 

Tänk dig att du börjar må så psykiskt dåligt att du inte orkar ta hand om dig själv, ditt hem och din ekonomi – men istället för att erbjudas rehabilitering och hjälp till självhjälp blir du tvångsförflyttad till ett boende du inte vill bo på, och fråntagen kontrollen över din ekonomi. 

Tänk dig att du inte får resa var eller med vem du vill. Att du blir behandlad som ett barn och inte får någon som helst insyn i – eller stöd i att förstå – dina egna angelägenheter. 

Känns det avlägset? Om du inte själv har varit med om detta är det fullt förståeligt att tanken känns främmande. Men detta är verkligheten för en del av oss. Låt mig berätta om en av dem. Vi kan kalla henne Sara. Hon är en av de medborgare som är satt under förvaltarskap, och därmed fråntagen allt sitt självbestämmande. 

Förlorade inflytandet över sitt eget liv

I samband med att Sara fick sin psykos gjordes en psykologutredning som visade att hon har lindrig intellektuell funktionsnedsättning. Tidigare har Sara kunnat leva ett normalt liv med lönearbete, utlandsresor och nöjen. Klarat sig själv. Nu fick hon en god man som bestämde över hennes ekonomi, hon blev sjukpensionär på heltid istället för att erbjudas rehabilitering. Den lilla handräckning med hygien och hemskötsel hon fick genom hemtjänst och boendestöd var inte tillräckligt. Till slut flyttades hon till ett gruppboende mot sin vilja.

När jag intervjuar Sara har hon bott i gruppbostad i två år. Hon svarar fåordigt på mina frågor. Har svårt att minnas detaljer. 


–  Mamma fick cancer och jag mådde dåligt, några gjorde svart magi på mig så jag fick andar på mig. Jag fick en psykos när mamma dog. Jag fick också sparken från jobbet. Då fick jag 30 000 kr i skadestånd. Jag fick en god man, för några tog pengar från mitt konto hela tiden. Jag vet inte vilka. Min gode man sa bara att någon tagit pengar från mitt konto. Sen ringde bedragare och lurade mig på 150 000 kronor med mitt bank-ID. Jag vet inte vilka det var heller. Och så var det en ”kompis” som tog pengar från mig. Då fick jag en förvaltare, och jag får inte längre veta någonting. Banken säger inget till mig på grund av tystnadsplikt.

Du får inte resa iväg utomlands på egen hand längre, vad tycker du om det?

– Det är dåligt. Jag har frågat varför men de säger inte varför.

Hon vill få besöka sina föräldrars grav. Men personalen på boendet tyckte det var för dyrt att åka dit, så istället åkte de till ett annat ställe. I endast en vecka. Med grannarna och personalen som resesällskap. Samtidigt som hennes syster åkte med en kompis, dit hon själv ville. Två systrar. Som lever i skilda världar.

Trots att Sara är en resvan kvinna som aldrig har hamnat i någon olämplig situation när hon varit utomlands, är hon alltså inte betrodd att resa iväg på egen hand längre. Hon får inte heller ha bank-ID eller någon liknande identifikationshandling längre. Hon tilldelas veckopeng på några hundralappar. Kontant. I ett samhälle som blir allt mer kontantlöst, ska hon klara sig med kontanter. Det innebär att hon ofta blir totalt beroende av andra när hon ska göra något.

När du blev sjuk, fick du nån hjälp, typ terapi? 

– Nej. Jag fick skriva in mig på psykiatrin för att få färdtjänst. Och den antopsykotiska sprutan jag får en gång i månaden hjälper inte. Jag har sagt det till min läkare, men hon lyssnar inte på mig. Jag vill inte ha den där jävla sprutan, den gör ont!

– Nu ska vi duscha! Intervjun avbryts av en personal på boendet som dundrar in i hennes hem. Utan att knacka. Utan att fråga om det passar just nu. 


Psykisk ohälsa hos personer med intellektuell funktionsnedsättning

En finsk studie från 2019 visar att personer med intellektuell funktionsnedsättning, IF, löper 2-3 gånger så stor risk som övriga befolkningen att drabbas av psykisk ohälsa. Men kunskapen är dålig, och en stor utmaning för psykiatrin. Detta leder till att behandling och rehabilitering brister för dessa individer.

Fakta omyndigförklaring i Sverige

Fram till år 1989 var det enligt svensk lag tillåtet att bokstavligt talat omyndigförklara en person som bedömdes som ”sinnesslö”, däribland personer med psykisk och intellektuell funktionsnedsättning. En omyndigförklarad person hade ingen rösträtt. Sedan ersattes omyndigförklaringen med förordnande av god man eller förvaltare istället, och individerna fick rösträtt.

Individer med förvaltare anses som lika myndiga som vilken vuxen som helst. Ändå visar såväl lagtext som vittnesord, att den som är satt under förvaltning i praktiken är omyndigförklarad. Förvaltaren får, till skillnad från en god man, fatta allehanda beslut över sin huvudmans huvud, utan att denne ges minsta möjlighet att yttra sig eller ha insyn. 


1992 fastslog Högsta domstolen att vanskötsel av den egna ekonomin inte är skäl för att sätta en person under förvaltning. I maj 2021 publicerades på uppdrag av regeringen en översyn av gode män och förvaltare (SOU 2021:36), med en rad förslag på lagändringar för att stärka inflytandet och rättssäkerheten för huvudmän.

God man och förvaltarskap regleras i Föräldrabalken, 11 kap. I enighet med 4 § får en god man inte upprättas utan huvudmannens godkännande.

Förvaltarskap regleras av 7 §. Där framgår att förvaltarskap inte får anordnas om ett godmanskap anses tillräckligt, eller om huvudmannen får hjälp på annat sätt. Vem ska då bedöma vad som är tillräckligt?

Vad är ett värdigt liv och vem får leva det?

Saras historia är alltså inte på något sätt unik. Men icke desto mindre viktig att den berättas. För vi behöver uppenbarligen gång på gång påminna om att vi alla är människor med likvärdiga behov. “Det finns bara en som vet hur du ska leva och det är du”, sjunger Noice. Detta är självklart för de allra flesta.

Olika omständigheter och förutsättningar sätter ribban för oss alla. Ekonomi och hälsa är ett par avgörande faktorer. Dock ska alla människor ha lika förutsättningar att göra det allra bästa av de förutsättningar de har. Våra fysiska, psykiska eller ekonomiska begränsningar  ska inte ytterligare förstärkas av utomstående personer. Alla har vingar. Men en del behöver hjälp att veckla ut dem och få dem att bära. Ingen ska behöva få sina vingar avklippta!

Det finns flera texter där förvaltarskapet ifrågasätts med hänvisning till de mänskliga rättigheterna. Gång på gång får vi bevittna hur det bryts mot FN-konventionens lag om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Och hur man så ofta kommer undan med detta genom att hänvisa till omsorg och beskydd. Och självklart ska vi ha en god omsorg och skydda individen – men till vilket pris? Ska någon behöva betala med medbestämmande i sitt eget liv?

Text och foto: Linda Åkesson

Lämna en kommentar

Relaterade artiklar

Stilistik teckning av person med avklippta vingar. Collage med Linda.
Linda Åkesson:
Klippa vingar – Porträtt av ett kvävt liv