Nu är jag uppargad, igen. På Region Uppsala och psykiatrin. Använde mig för första gången av UL-appen idag för att åka på ett inbokat besök till affektiva mottagning 2. Det var krångligare än vad jag hade trott. Är trots allt en van smartphone-användare. Fick hjälp av busschauffören.
Jag påtalade detta när jag kom till slussen vid mottagningen. Ett bås som man blir inlåst i innan man går in till väntrummet där man anmäler sig, vilket inte finns någon annanstans inom vården än i psykiatrin. Jag sa till hen i kassan att det inte varit helt enkelt med appen och föreslog att de kunde lägga in i sms-kallelsen att man har rätt till gratis bussbiljett och kan fråga vårdpersonalen om hjälp. Hen svarade att de inte är de som skickar sms:en och verkade inte vilja ta emot mitt förslag eller kritiken. Jag undrade ju såklart vem som skickar dem, Svaret blev Akademiska. Jag frågar då; Tillhör ni inte Akademiska? Men så enkelt var det inte att ändra på en sådan sak.
Sekretessen fungerar inte på Psykiatrins hus
En vän skrev nyligen på Facebook om sitt besök i Psykiatrins Hus (Det påkostade huset på cirka 960 miljoner kronor). Hon kände obehag efter att ha suttit i väntrummet och sett siluetter av människor inne i ett behandlingsrum genom det tonade glaset. Hon hörde varje ord de sa. Hon ville ju inte höra!! Vill man ens besöka glashuset mer? Hur ska man bli bemött och hur fungerar sekretessen? Inte alls vad det verkar som. Slussen vid mottagningarna verkar ju bortkastade om sekretessen ändå inte fungerar. Det känns inte som den finns där för oss patienter, utan för personalens säkerhet, om någon skulle bli hotfull. Är vi psykpatienter farligare än några andra patienter?
Vi hörde personalen gapflabba och mådde skit tillsammans
På akutmottagningen finns ett jättelitet väntrum där man kan bli sittandes i många, många timmar. Som tur är har jag inte behövt besöka denna akutmottagning ensam. Där har man en spärr likt Arlanda. Man får inte ta med sig ens handväskan in utan måste låsa in den i ett skåp. Min anhöriga man behövde inte visa vad han hade med sig. Men jag var tvungen.
Satt länge i det hemska väntrummet tillsammans med min man och medpatienter. En person som var där var så fruktansvärt deprimerad och var där för andra eller tredje gången utan att ha fått hjälp. Vi och våra respektive förstod varandra och hur det kändes att sitta där. Medan vi hörde hur personalen gapflabbade innanför sitt bås satt vi där och mådde skit tillsammans.
På Ulleråker kunde man läka inifrån
Borde inte öppenvård och slutenvård ligga på olika platser? Varför flyttade man till centrala Uppsala och varför byggdes inte ett nytt hus på gamla, fina Ulleråker? Där är miljön rena rekreationsplatsen och man kan läka inifrån. Det gick man ifrån på 90-talet för att det inte var bra psykologiskt. Att bli påmind om hur det var när man låg inlagd kan upplevas som jobbigt när man kommer till sin öppenvårdskontakt. Har man slutat att vara psykologisk i psykiatrin? Man kan nästan tro det med det nya moderna glashuset. Där allting är i glas, till och med hissen. Kanske det kan upplevas som jobbigt att se ut genom glaset om man åker hiss. Åsnetrappan med de sneda trappstegen som man kan snubbla i. Ska tydligen påminna om en åsnestig i Grekland. Men varför?
Sekretess, respekt och bemötande är det viktigaste
Kontentan är i alla fall att det är innehållet som är viktigast. Sekretessen. Respekten. Bemötandet.
Det är ändå trots allt 2019 och detta är modern psykiatri. Det verkar ändå vara vattentäta skott mellan somatiken och psykiatrin. Det är sättet man jobbar på som är intressant och viktigt.
Yvonne Kallträsk
Foto: Tua Lilja
Läs mer: Psykiatrins svar på denna insändare
