Samhälle

En känsla av sammanhang

Du tycker att det är kul att driva företag men har inget behov av massor av egna pengar. Då är ett socialt kooperativ kanske någonting för dig:
– Alla älskar de här företagen som sina egna barn. De ger ett stort livsinnehåll och det går knappt att ha ihjäl dem. De återuppstår hela tiden.. Ett socialt kooperativ blir som en andra familj även för mig, säger Fredrik Bergman.

– Nu befinner vi oss iallafall i rätt miljö, kommenterar Fredrik Bergman, som skrivit ”Det är vi som äger”, en bok om sociala kooperativ. Vi träffas på kooperativet KOS café som är inrymt hos den socialpsykiatriska sysselsättningen Nya Verkstan i centrala Stockholm. Här jobbar människor med egen erfarenhet av psykisk ohälsa.
Jag beställer en grötfrukost för 25 kronor och tittar upp i det höga taket med sina gamla bågar och girlanger.

Sårbara idéer

KOS har cirka 20 medlemmar och är uppdelat på två verksamheter; ett kafé och en glasverkstad. Tidigare fanns även tryckeriverksamhet men personalen blev gammal och tryckeriet blev nedlagt.
– Sådana här företag är sårbara, nickar Fredrik. Ibland är de byggda runt en persons idé och kompetens och faller den personen ifrån då faller alltihopa, säger Fredrik Bergman,
– Det är ofta en person som bär idén. Tore Hansson på RSMH (Riksförbundet för Social och mental Hälsa) Fjällsjö är till exempel en superentreprenör.
Tore startade kooperativet RSMH Fjällsjö i slutet av 1990-talet och år 2000 köpte kooperativet ett höghus av kommunen för en tjugolapp. Här bedriver man vandrarhem, Må bra-veckor och 2021 fick kooperativet ta över som matleverantör till skolan, förskola och äldreboendet i Backe.

Inflytande och delaktighet

Tore Hansson på RSMH i Fjällsjö anser att en majoritet i styrelsen ska vara stabil medan ett helt annat kooperativ, A-lagets allservice, har personer med missbruksproblematik på samtliga styrelseposter. Den demokratiska processen kan se olika ut och Fredrik vill inte romantisera kooperativen – det kan finna en diktatorisk ledare på kooperativet och det kan finnas en ICA-handlare (det lär finnas en i Farsta, söder om Stockholm) som anställer folk med sociala problem.
Fredrik understryker att det framförallt är väldigt roligt att vara företagare i ett social kooperativ. Han menar att jobbar man i ett företag av det här slaget hamnar man inte i botten av kommunens hierarki, här blir man en del av företaget. Och han understryker att det inte heller handlar om praktikplatser utan om av anställningar av typen lönebidrag. Och han tycker inte om att kommunerna sysslar med café- verksamhet, cykelreparationer och second-handbutiker:

– Nej, eftersom de alltid dumpar priserna tycker jag att det är företag som ska syssla med sådant. Och den här boken handlar om företag. Men vad är det då som skiljer arbete hos ett socialt kooperativ från arbete hos kommunen eller ett privatföretag?
– Det kan vara hur själva organisationen fungerar, som på Macken. Frågar man vem chefen är där får man svar som: ”Det är jag”, ”Ingen”, ”Vi turas om” och i övrigt kan det vara en likalönsprincip eller ett sätt att utforska samhället.

Idéer värda att sprida

Men snedvrider inte även sociala kooperativ konkurensen? Dumpar inte även de priserna? – De som arbetar i de här företagen har ju reducerad arbetsförmåga och företagen har lokaler och löner att betala, så jag tycker inte det. Idén till det sociala kooperativet som företag kommer faktiskt från Italien. Och Sverige verkar inte ha kommit igång riktigt på området:
– Det har gått dåligt för sociala kooperativ i Sverige och det kan till exempel ha sin förklaring i dåliga idéer. Att idéer som inte fungerat på en ort testas igen på en annan ort och där fungerar de inte heller. Det är svårt att starta ett kafé och få det att gå runt, eller en second handbutik.
Fredrik tycker att de affärsidéer som finns med i boken är värda att sprida. Steg för Stegs ekonomibyrå kunde finnas på många orter, anser han. ”Vår verksamhet är inte bara inriktad på att hantera din bokföring utan även på att skapa en meningsfull sysselsättning och arbetsträning för våra medarbetare”, står det på Steg för Stegs hemsida. ”Steget” hör till IFS (Intresseföreningen för Schizofreni) Centrala Stockholm. Arbetet med bokföringen utför personalen lite långsammare och lite mer skyddat. Som exempel har handledarna hand om kundkontakterna för att minska stressen hos de anställda på byrån.

Med händerna i skiten

Men Fredrik Bergman då? Vem är han? Jo, Fredrik har jobbat som journalist i många år. Men han jobbade även som lärare på S:t Sigfrids Folkhögskola och blev 2004 uthyrd till kommunen som samhällsvetenskapslärare för långtidsarbetslösa i Araby miljonprogramsområde i Växjö. Där tyckte eleverna att de hamnat på ännu en pysselsättning som de inte ens skulle få ut några betyg från. Kanske samhällskunskap på en annan nivå kunde vara något?
– Vi startade ett socialt företag: Macken i Växjö. Företaget arbetade med att ta tillvara kastade saker och reparera dem. Sedan sålde vi dem vid soptippen, berättar Fredrik.
– Så jag lämnade journalistiken och levde på heltid med Macken. Jag hade tröttnat på rollen som observatör. Jag ville vara med; med händerna i skiten, med och agera.
Macken passade Fredrik bra i tiden och han fick vara involverad från ax till limpa och från rostiga sopor till en försäljningsbar cykel.

En lösning för alla

Så Fredriks tredje bok handlade om mikroföretagande. Han hade då ägnat några år åt Mackens företagsskola för långtidsarbetslösa invandrare som ville starta eget som frisörer eller cykelreparatörer. En dag gick han med eleverna till företagshyllan på Växjö Bibliotek. De hittade inga böcker som skulle kunna hjälpa dem i sitt starta-eget-företagande. ”Finns det inget om det vi gör: Inget om att starta falafelvagnar?” undrade en elev. Bibliotekarien nickade mot Fredrik Bergman och sa: ”Den boken tycker jag er lärare kan skriva”. Bibliotekarien visste att Fredrik jobbade på Smålandsposten och den första boken kom så småningom. Den hette: ”Starta företag utan pengar”. Fredrik Bergman satsade på att skriva böcker som behövs. En bok om sociala kooperativ behövdes helt enkelt:
– Jag hoppas att det kan bli en nytändning för sociala kooperativ, att Sverige inte förblir på efterkälken. Jag tror att det sociala kooperativet är en lösning som kan tilltala både höger och vänster.

Text och foto: Maria Fornstedt

Lämna en kommentar

Relaterade artiklar

Maria Fornstedt:
En känsla av sammanhang