Samhälle

En inkluderande arbetsmarknad på framfart? 

Bild på vägg med regnbågsdekoration och trappa

Enheten för funktionsnedsättning och psykisk ohälsa (FoP) och Stockholms stad bjöd in till en temadag (Vidga Vyerna) om en inkluderande arbetsmarknad förra veckan. Carolina Alexandrou var på plats som representant för projektet Lyssna på oss!. Talare och utställare från bland annat näringslivet och intresseorganisationer var samlade en eftermiddag under Hotell Hiltons tak i Slussen. 

Vi kliver in på Hotell Hilton. Det första som slår mig är doften. Jag känner igen den. Det är en sådan doft som endast hotell har. Jag känner mig genast nedklädd när jag ser det spegelblanka golvet och trappräcken i guld. Det ser lyxigt ut, och jag kan inte rå för att jag ler.

Vi följer skyltarna och tar oss uppför trapporna till en nästintill tom foajé, med ett par rosaklädda personer som står bakom ett bord och ger oss varsin namnbricka. 

En aning sena kliver vi innanför dörrarna till en stor sal. Ett filmklipp tar precis slut, men jag hinner ana att den handlar om en ung persons vilja att bli inkluderad i arbetslivet. Jag känner igen mig. För jag har själv varit där. Åter blir jag påmind om varför jag engagerar mig så mycket i det här. För allas rätt. För allas lika värde. 

Vi slår oss ner på de nedfällbara sammetsröda sätena längst bak i salen, när den första talaren precis klivit upp på scenen. Det är Arvid Vikman Rindervall (ordförande för arbetsmarknadsnämnden och personal- och jämställdhetsutskottet). Han pratar om vikten av ett mer inkluderande arbetsliv för personer med funktionsnedsättning. Att de ska kunna delta i arbetslivet och kunna försörja sig själva. Han talar om den höga arbetslösheten, och att vi behöver förändra normer och attityder. Att det behövs mer aktiva insatser. Jag kan inte annat än att hålla med. Men en tanke hänger sig kvar: varför händer inget i praktiken? 

Två kvinnor på en scen. Text: Payam Abdulkarim, chef för Enheten för funktionsnedsättning och psykisk ohälsa (FoP)

Samhället är inte utformat efter funktionsnedsatta

Vi får lyssna till Brita Tornell som är utredare på Myndigheten för delaktighet. Hon talar om funktionshinderpolitikens mål och arbetssätt, samt strategier för genomförande av den. Hon nämner FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Att samhället inte är utformat efter deras förutsättningar, och vad som behövs göras åt det. 

När Lars Ahlenius (biträdande chef på Enheten för funktionsnedsättning och psykisk ohälsa på Arbetsmarknadsförvaltningen) kommer upp i rullstol på scenen, känner jag hopp. Han berättar om stadens åtaganden och insatser, om målsättning och kompetensförsörjningsbehov (många människor som står utanför arbetsmarknaden). 

Gruppauditions – inte så normbrytande

Sedan får vi lyssna till Kristofer Sandström (HR-chef på Gröna Lund). Talet börjar bra. Han pratar om att de har ett samarbete med Bron. Under hela talet får man ingen fingervisning om vad Bron är för något. Vid efterforskningar visar det sig att det är en avslutad insats via Samordningsförbundet Stockholms stad. En insats som skulle göra det lättare för unga vuxna att gå från gymnasiesärskolan och daglig verksamhet till arbete och fortsatta studier. Hur det lyckades blir jag inte varse om. 

Mitt hopp släcks när han börjar prata om servicetest och gruppauditions inom deras rekryteringar. Servicetestet är borttaget, tack och lov. Men gruppauditions för en arbetsintervju låter inte så normbrytande. Det är ju inte alla som klarar av gruppintervjuer, tänker jag. Han säger att det viktigaste för dem är engagemang och personlighet. Engagemang kan jag väl förstå, man är engagerad i sitt arbete. Men jag kan inte hjälpa att undra över vad för slags personlighet han menar? Kanske en personlighet som kan jonglera med “flera bollar i luften”? 

Det blir fikapaus. Vi tar oss ut till foajén. Trängsel och sorl. Bakelser står uppradade längs ena väggen, utställare likaså. Jag försöker navigera mig genom den lilla foajén, bland alla människor. Sorlet tar över för att jag ska lyckas höra vad mina två kollegor försöker säga. Inte så autismvänligt, tänker jag medan jag smått uppjagad dricker mitt kaffe. 

Skylt med bild på kvinna i rött hår och texten Enheten för funktionsnedsättning och psykisk ohälsa - Vidga vyerna fop@stockholm.se

För bra för att vara sant?

Efter pausen lyssnar vi till fler talare. Först ut är Anders Barnå, vd på Unicus, ett IT-företag som endast anställer personer med en autismdiagnos. Tummen upp för det. Han pratar om vikten av att se individens styrkor och förmågor, och göra det till en fördel. Det låter nästan för bra för att vara sant. Fler företag och arbeten borde tänka och göra så här. Men det är mycket som återstår innan det blir verklighet. 

Näst sist ut är Jonas Helgesson (författare, föreläsare och ståuppkomiker). Han var nog bäst, måste jag säga. Med humor och en rördhet berör han känsliga ämnen såsom bemötande och fördomar bland annat. Han listar 6 saker han har lärt sig av att leva med cerebral pares. Han får hela publiken att skratta högt. Speciellt en kvinna som sitter snett framför mig håller på att kikna av skratt. Med humor sätter han pricken över i:et på många av de fördomar vi har om personer med funktionsnedsättning. 

Sist men inte minst talar Karina Uddén, direktör för arbetsmarknadsförvaltningen. 

Efteråt blir det mingel, ännu en gång. För min del tar sorlet och trängseln över, så där tar mitt besök slut. 

Text och foto: Carolina Alexandrou

Utställare: CSR Sweden, Unicus, Arbetsförmedlingen, Samordningsförbundet i Stockholm, Attention, Autism Stockholms län, FUB, NSPH, Paralife och Gröna Lund. 

Tillägg från redaktionen: Lyssna på oss är ett arvsfondsprojekt med syftet att öka kunskapen om kvinnor, ickebinära och transpersoner, som tilldelats könet kvinna vid födseln, med ADHD och autism i åldern 16-40 år. Carolina Alexandrou skriver utifrån sin erfarenhet av att ha autism.

Lämna en kommentar

Relaterade artiklar