Övrigt, Samhälle

Eleonor drömmer om en utbildad assistanshund

Petra Rohrer
Text

Eleonor Belin lever med flera svårigheter såsom intellektuell funktionsnedsättning (utvecklingsstörning), dyslexi, smärtor samt psykisk ohälsa. Hennes bästa hjälpmedel är hunden och hon drömmer om en utbildad assistanshund.

Eleonor Belin berättar om hur det är att leva med flera olika diagnoser/svårigheter. Det hon tycker är jobbigast att leva med är ångesten. Även hennes son, som idag är 20 år, lever med psykisk ohälsa.

– Diagnosen jag har på papper är måttlig utvecklingsstörning. Tidigare hade jag lindrig utvecklingsstörning men nu har diagnosen ändrats till måttlig. Jag tror också att jag har ADHD och GAD (generaliserat ångestsyndrom) Jag har även någon form av social fobi/ångest, vilket gör att jag begränsar mig själv på så sätt att jag isolerar mig hemma.

Psykisk ohälsa hos personer med LSS-beslut

Forskning visar att cirka 30–40 procent av personer med intellektuell funktionsnedsättning (IF) samtidigt lever med psykisk ohälsa. Se Socialstyrelsens sammanställning över systematiska översikter.

Eleonor menar att det är ganska vanligt idag med psykisk ohälsa hos personer inom LSS. Hon säger också att kunskapen hos dessa personer om att det är psykisk ohälsa de lider av är dålig.

– Om man tittar i det stora hela, så pratas det inte om det i den målgruppen. De vet oftast inte om att det kan vara ångest som gör att de mår dåligt. Jag fick den kunskapen själv tack vare att jag hittade ÅSS-föreningen. Mina pusselbitar föll då på plats. Det var då jag förstod att jag har ångestproblematik och kanske trauma i botten. Det tycker jag är ganska skönt och jag önskar att fler som är inskrivna inom LSS fick utredas för psykisk ohälsa, betonar Eleonor.
Därför startade hon en studiecirkel för LSS-personer i Arvsfondsprojektet ”Ge makten vidare” som heter ”Att leva med flera diagnoser”.

Hon hävdar att det vore bra om målgruppen fick hjälp att hantera sin psykiska ohälsa. Till exempel att de får lära sig att hantera sin ångest genom KBT (kognitiv beteendeterapi) andningsteknik eller avslappningsövningar.

Hunden – bästa hjälpmedlet mot ångest

Eleonor säger att när hon får ha sin hund med sig på jobbet så fungerar hon som en normal människa. Framför allt är hunden till stor hjälp för henne när hon får sina panikattacker. Hunden gör så att hon kommer ut.

– När jag har hunden vid min sida fokuserar jag så mycket på hundens beteende att jag inte tänker så mycket på min ångest. Hunden markerar när jag har smärtor och när jag har ångest genom att den kliver upp på mig och lägger sitt huvud mot mitt bröst.

Eleonor tycker att kunskapen idag om djurs betydelse för den egna hälsan är jättedålig. Hon säger att medlemmarna i föreningen ÅSS – Uppsala    Ångestsyndromsällskap – ofta pratar om att pälsterapi är något viktigt. Hon anser att samhället borde ta tillvara på djurens betydelse på ett bättre sätt än vad som görs idag.

– Jag har ju hundpromenader för personer inom LSS-boenden. När jag inte har varit där på två veckor så får jag börja om. Jag ser genast den psykiska ohälsan hos personer inom LSS, som många inte har någon kunskap om. Jag tycker att många av boendepersonalen missar detta, betonar Eleonor.

Stöd från kommunen

Eleonor har varit jättenöjd med stödet från kommunen. Hon har till exempel assistansliknande hemtjänstform sedan 19 år, en kontaktperson sedan åtta år och en god man som hon vill ändra till förvaltare, en biståndshandläggare samt en budget- och skuldrådgivare vilken Eleonor har haft i snart femton år. (Sedan intervjun med Eleonor har Uppsala kommun dragit tillbaka hennes assistanstimmar, reds. anm.)

– Jag har varit jättenöjd, har haft det i 19 år, men nu vill de plocka bort det på grund av att min son nu är vuxen. Jag har inte förstått att jag har haft hjälpen på grund av min son, utan jag har trott att det var på grund av mina egna svårigheter, säger Eleonor.

Hon säger att hon inte har haft så många assistanstimmar – cirka 14 ½ timmar per vecka och att det har fungerat bra. Eftersom Eleonor har svårt att åka buss själv så är bilen viktig för henne. Men då hon inte har haft tillgång till någon bil, har hon kunnat ringa sina assistenter för att få någon av dem att följa med henne till jobbet. Hon menar att om insatserna i hemmet tas bort så kommer det att bli svårare för henne att ta sig hemifrån.

Stöd från Habiliteringen

På grund av att Eleonor har dyslexi behöver hon även stöd från Habiliteringen gällande hjälpmedel, bland annat en uppläsningsfunktion på datorn. Hon har också fått en ny ipad som gör att hon kan fotografera texter som sedan läses upp för henne.  Men här är hon kritisk, då det har tagit så lång tid (15 år) för henne att få sina hjälpmedel från Habiliteringen. När hon blev anställd i Arvsfondsprojektet Forum för Brukarinflytande http://brukarinflytande.se/  med lönebidrag fick hon sina hjälpmedel redan efter två veckor. Varför kunde inte Habiliteringen ordna detta snabbare?

– Om du inte vet vad du ska ha, ska du inte vända dig till Habiliteringen. Du måste veta själv vad du behöver, menar hon.

Det som har varit bra med Habiliteringen är att hon har haft samma läkare i tio år och att psykologen där har varit bra. Infoteket är ytterligare något som är positivt hos Habiliteringen enligt Eleonor.

– De som jobbar på Infoteket gör ett guldjobb. Det är jätteskönt att ha Infoteket och det är bra personer som jobbar där, säger Eleonor.

Hur en otrygg ekonomi påverkar det psykiska måendet

Ett annat stöd Eleonor har är en kvinna inom Uppsala kommuns budget- och skuldrådgivning som hjälper henne med det ekonomiska. Henne är Eleonor jättenöjd med.

– Hon är jättebra på att lära ut. Hon lyssnar verkligen på mig. Jag har haft henne i snart 15 år, tror jag. Så när det blir kris i min ekonomi så går jag dit och får struktur i min vardag, säger Eleonor.

Eleonor berättar att när det kommer till ekonomin så blir hon ofta tyst. Hon menar att hennes psykiska mående påverkas negativt av de ekonomiska svårigheterna.

– Åt helvete. Jag mår skit. Jag orkar inte, jag har stängt av. Det viktigaste är att betala hyran, elen och försäkringar.  Nu vill de att jag ska sälja bilen, så då får jag väl sluta jobba då, förklarar hon.

Eleonor säger att hon äntligen har fått en bra god man. Men det som nu är jobbigt för henne är att hon måste betala för sin gode man och att den gode mannen inte vet hur hon ska få in det i Eleonors budget. De försöker släcka alla hennes bränder nu och de har inte kunnat spara några pengar.

– En tryggad ekonomi är A och O, så att man kan gå ut och ta en fika med en kompis, att man kan gå på bio eller på Flustret en kväll. För jag tror att ekonomin är det svåraste både för personer inom LSS och för personer med psykisk ohälsa. Om ekonomin inte skulle vara så begränsad så skulle vi nog må bättre. 

– Det är så otroligt viktigt hur personalen jobbar. Personalen på Radio Fyris är guld värda.

– Eleonor menar att hon på sitt arbete på Radio Fyris möts av förståelse för psykisk ohälsa, eftersom hennes handledare har en fru som lever med just psykisk ohälsa.

De tar verkligen hänsyn till om jag till exempel behöver komma senare.

Kontaktpersonens betydelse

Hon har haft sin kontaktperson i ungefär åtta år och menar att de finns där för varandra, men mest när Eleonor må dåligt.  

– Jag har ju känt henne sedan jag var sju år eller hennes familj snarare. Jag behöver inte förklara mig inför henne när jag mår dåligt. När hon då frågar mig varför jag mår dåligt då kör hon ett slags KBT med mig. Vi har också hundintresset gemensamt så ibland har vi åkt på hundutställningar tillsammans. Vi gör också en hel roligt ihop, t.ex. går vi ut och äter middag eller så går vi och bubbelbadar.

En annan person som också betyder mycket för Eleonor är en av hennes assistenter, Jimmy.

– Jimmy är väl den som hjälper mig mest hemma, när jag jobbar mycket. Han är spindeln i mitt nät, som gör att min vardag fungerar. Så utan honom skulle jag nog inte klara mig – det skulle bli väldigt tufft om de tar bort min assistans.

Föreningar är viktiga

Eleonor berättar om två föreningar som är viktiga för henne.

– ÅSS (Uppsala Ångestsyndromsällskap) har en jättestor betydelse för mig för där kan jag vara en i gänget, behöver inte förklara hur jag mår – där finns det en gemenskap. FUB är för de med grövre funktionsnedsättningar, som sitter i rullstol, som inte pratar lika mycket, man kan inte utbyta erfarenheter lika mycket.    

Hon menar att i ÅSS, där delar man egna erfarenheter med varandra. Eleonor anser att kommun och regionen borde tänka på hur mycket pengar man ger föreningarna.

– ÅSS har ju sina sociala aktiviteter, middagar ute, man bryter isoleringen, vi gör utflykter m.m. Man behöver inte tänka på vem man är och alla är så glada och positiva.

Om du fick drömma fritt – hur skulle du vilja att saker och ting fungerade för att du skulle må riktigt bra?

– Att jag skulle få en utbildad assistanshund, att föreningarna skulle ha obegränsat med pengar, att jag skulle kunna jobba med lönebidrag på 75 % och att det inte skulle vara så svårt med ekonomin. Det är mina önskningar, allra mest att få en utbildad assistanshund. Det skulle hjälpa mig otroligt mycket.

Text och foto: Petra Rohrer

Lämna en kommentar

Relaterade artiklar