Psykisk ohälsa ökar enligt all möjlig statistik i vår tid, inte
minst bland unga, och det kommer få långtgående
konsekvenser. Sjukvård och sjukskrivningar kostar, men det
värsta är att många bland oss inte förmår att leva sina liv så
som de egentligen skulle önska.


Jag var själv i en liknande situation för flera decennier
sedan och bearbetade då mina tankar genom att skriva.
Något år tillbaka hittade jag anteckningarna igen i en kartong
i förrådet. Jag läste med ledsamhet igenom dokumentet. Det
slog mig att jag borde skriva en bok med mina upplevelser
som utgångspunkt för att belysa mental ohälsa ur en persons
perspektiv. Det resulterade i min andra roman: Monstret
bakom spegeln, utgiven i maj 2022 på Recito Förlag.

Romanen handlar om en människa i kris som skriver om
sina problem, förträngda minnen och samhällets innersta
väsen i dagboksform. Skrivandet utvecklar sig snart till en
gripande berg- och dalbana av existentiella frågor. Alla
tankegångar visar sig till slut handla om att bekämpa
hjärnspöken och hitta en väg framåt för fortsatt överlevnad.

Utmaningar för den ensamma

Med den här boken vill jag belysa den ensamma
människans utmaningar när psykisk ohälsa och självförakt
nöter ner livsgnistan. Jag vill också lyfta fram att vår kultur i
grunden är gynnsam för expansion och teknisk utveckling.
Det ger oss hjälpmedel att bli effektivare och nå längre i våra
ambitioner. Problemet är bara att det är på bekostnad av
miljön och interaktionen mellan människor. Det tillsammans
kan få negativa mentala konsekvenser för oss.

Det finns alltid lösningar

Monstret bakom spegeln är till stor del en mörk historia och
visst kan vi alla skrämmas av våra hjärnspöken. Som tur är
ger inte vi människor upp så lätt, vi hittar alltid nya lösningar
på våra problem. Varje människa har en självbevarelsedrift
och är i ett utsatt läge beredd att kämpa för sitt liv, strida till
sista svettdroppen. Det, om något, vill jag visa med den här
romanen och att det till slut går att komma ur mentala
låsningar.

Ge inte upp, kämpa! Men ta hjälp av andra. Jag valde att
strida själv och om det är något som jag har lärt mig, så är
det att vi är starkare tillsammans.


Text: Anders Gréen

Foto: Monica Gréen