Psykiatrin höll under många långa år till på Ulleråker söder om Uppsala stad. Redan år 1812 inrättades där två sjukhus i ett övergivet brännvinsbränneri: Länslasarettet för obotligt sjuka och Hospitalet för obotliga. Den enda läkaren bodde inne i stan. För att de sjuka alls skulle ha någon daglig tillsyn bodde visserligen en student på Ulleråker, men han var ofta borta på föreläsningar och kvällsnöjen i stan. Till vardags fick någon patient (brukare!) ansvara för avdelningarna. Denna brukarmedverkan fick dock ödesdigra följder 1850.
Maja-Lisa Zakrisson, brukare med diagnosen ”vansinnighet”, svarade ensam för nycklarna när hon en dag slarvade med elden (detta var långt före elektricitetens genombrott). Branden spred sig oerhört snabbt. Maja-Lisa blev förstås skräckslagen. Hon låste skitskraj in sig på avträdet tillsammans med nycklarna. De inlåsta patienterna hade inte en chans att ta sig ut. Hela 24 personer brann inne. Arbetsmetoden med denna sorts handfasta brukarmedverkan i vården fick därpå ett abrupt slut. Dagens strävanden söker sig som bekant helt andra vägar.
Text: Ingor Li
Foto: Monica Atterberg
