Tr\u00f6tt \u00e4r bara f\u00f6rnamnet. Jag var vansinnigt tr\u00f6tt. Sov n\u00e4rap\u00e5 dygnet runt, F\u00f6rutom n\u00e4r jag var med Carolina och Kristina. Jag kunde vara med dom tack vare att Kristina kom och h\u00e4mtade mig och skjutsade hem mig. Det var underbart att umg\u00e5s med dom men jag orkade inte prata mycket. Jag lyssnade mest. P\u00e5 kv\u00e4llarna m\u00e5dde jag illa och hade ibland som sm\u00e5 moln som sv\u00e4vade framf\u00f6r \u00f6gonen. Jag blev ocks\u00e5 t\u00f6rstigare f\u00f6r varje dag som gick.<\/p>\n\n\n\n
Fick senare veta av en sjuksk\u00f6terska att min kropp hade den v\u00e4tska jag beh\u00f6vde, men genom mitt h\u00f6ga kalium eller njursvikten som jag hade skrek kroppen efter mera vatten. Jag skulle ha kunnat g\u00f6ra n\u00e4stan vad som helst f\u00f6r att f\u00e5 v\u00e4tska, Det var ganska jobbigt att be om det stup i ett. Men jag var s\u00e5 mycket kopplad till \u00f6vervakning, dropp och kateter s\u00e5 jag kunde inte g\u00e5 upp sj\u00e4lv. Jag k\u00e4nde mig v\u00e4ldigt besv\u00e4rlig. Men n\u00e4r jag kom hem sade Kristina:<\/p>\n\n\n\n
\u2013 Om man k\u00e4nner sig besv\u00e4rlig beror det p\u00e5 personalen.
Det kanske ligger n\u00e5got i det.<\/p>\n\n\n\n
En sak som ocks\u00e5 besv\u00e4rade mig var att jag bl\u00f6dde ganska mycket n\u00e4sblod. En g\u00e5ng lade jag mig p\u00e5 rygg i 25 minuter s\u00e5 att blodet fl\u00f6t ner i magen i st\u00e4llet f\u00f6r att komma ut. V\u00e4nsterbenet blev ocks\u00e5 jobbigt. Tvungen att g\u00e5 med en krycka. F\u00f6r varje g\u00e5ng jag steg ner p\u00e5 foten k\u00e4ndes det som om benet fr\u00e5n kn\u00e4et ner till foten p\u00e5 baksidan av benet skulle b\u00f6rja krampa.<\/p>\n\n\n\n
Sista veckan krampade det ocks\u00e5. Det gjorde verkligen ont. Och n\u00e4st sista dagen k\u00e4ndes det som om det hade krampat 100 g\u00e5nger. Jag fick ocks\u00e5 ibland ofrivilliga r\u00f6relser. Benet kunde fara fram och tillbaka. En g\u00e5ng n\u00e4r jag cyklade och skulle sv\u00e4nga h\u00f6ger s\u00e5 l\u00f6d inte min kropp. Det resulterade i att jag ramlade med cykeln och allt. P\u00e5 kv\u00e4llarna hade jag litet temperaturh\u00f6jning, 37,5 och frossa.<\/p>\n\n\n\n
En dag ringde jag v\u00e5rdcentralen. Jag fick tala med en manlig sjuksk\u00f6terska. Han tyckte att jag skulle \u00e4ta vitaminer och dricka mer kaffe.<\/p>\n\n\n\n
S\u00e5 dr\u00f6jde det n\u00e5gra dagar till. Sen ringde jag igen. Jag vet inte vad jag fick f\u00f6r r\u00e5d, var alldeles f\u00f6r tr\u00f6tt f\u00f6r att verkligen trycka p\u00e5 f\u00f6r att f\u00e5 tr\u00e4ffa en l\u00e4kare. Jag visste inte vart jag skulle ta v\u00e4gen.<\/p>\n\n\n\n
Efter ytterligare n\u00e5gra dagar ringde jag p\u00e5 nytt. Nu var jag s\u00e5 slut. Jag fick prata med en sjuksk\u00f6terska. Hon satte upp en tid. Efter n\u00e5gra dagar fick jag komma till min husl\u00e4kare. Jag visste att mitt blodv\u00e4rde hade varit f\u00f6r l\u00e5gt. P\u00e5 sensommaren hade jag f\u00e5tt j\u00e4rndropp. Vi pratade bland annat om det. L\u00e4karen sade att det kunde jag f\u00e5 p\u00e5 mottagningen. Han s\u00e5g till att jag fick ta akutprover. och skulle h\u00f6ra av sig efter\u00e5t om proverna var klara. Sedan skulle han ha semester torsdag och fredag. Men det var ju onsdag och sedan var han p\u00e5 semester. (Vi trodde att det var tisdag).<\/p>\n\n\n\n
Jag ringde till min psyksjuksk\u00f6terska och fr\u00e5gade henne om hon kunde titta p\u00e5 provsvaren. D\u00e5 s\u00e5g hon att proverna inte var bra. Hon sade till mig att jag beh\u00f6vde \u00e5ka in. Jag k\u00e4nde att jag inte orkade. D\u00e5 ringde hon till v\u00e5rdcentralen och sade att jag m\u00e5ste f\u00e5 komma. V\u00e5rdcentralen ringde till mig och bad mig \u00e5ka in. Jag tvekade.<\/p>\n\n\n\n
– Jag orkar inte, sade jag. Men om jag f\u00e5r sjukresetaxi s\u00e5 \u00e5ker jag.
S\u00e5 blev det.<\/p>\n\n\n\n
Jag \u00e5kte in till akuten. D\u00e4r fick jag st\u00e5 ute och v\u00e4nta en liten stund. D\u00e4refter kom en l\u00e4kare och sade att jag fick komma in och s\u00e4tta mig i v\u00e4ntrummet. D\u00e4r var jag ensam. Knappt hann jag s\u00e4tta mig f\u00f6rr\u00e4n de kom och h\u00e4mtade mig.<\/p>\n\n\n\n
Jag kom in p\u00e5 ett rum p\u00e5 akuten som var \u00e4nnu mer akut. Tror att det fick plats fyra eller fem patienter. Och varje patient hade minst en personal hela tiden. Jag fick ett medicindropp i \u00f6vre v\u00e4nstra armen. Ett i h\u00f6ger armveck uppkopplat till EKG och en kateter. Det gick undan. Sen fick jag andas in n\u00e5got, dricka tv\u00e5 glas av n\u00e5gon s\u00f6rja. De tog prover med j\u00e4mna mellanrum. Men mitt kaliumv\u00e4rde sj\u00f6nk inte. Efter\u00e5t fick jag reda p\u00e5 att jag kunde f\u00e5 hj\u00e4rtstopp om de inte fick ordning p\u00e5 proverna.<\/p>\n\n\n\n
22 timmar var jag p\u00e5 akuten. Jag fick h\u00f6ra n\u00e5gra personers dilemmor. En hade tagit LSD. En annan var s\u00e5 full och hade vakter. En hade f\u00e5tt en allergisk reaktion. En hade troligtvis f\u00e5tt en stroke.<\/p>\n\n\n\n
Helt pl\u00f6tsligt hade jag f\u00e5tt en plats p\u00e5 en intensivv\u00e5rdsavdelning. Jag blev glad f\u00f6r det. Det b\u00f6rjade k\u00e4nnas i hela kroppen. Jag l\u00e4ngtade efter en sk\u00f6n s\u00e4ng. (Jag hade legat p\u00e5 en akutbrits). Sjuksk\u00f6terskan var en glad och omt\u00e4nksam tjej. Hon skjutsade mig till avdelningen. Vi skrattade och pratade. N\u00e4r vi kom in p\u00e5 avdelningen fick den fina glada sk\u00f6terskan sk\u00e4ll.<\/p>\n\n\n\n
– Vad g\u00f6r n h\u00e4r? S\u00e5 h\u00e4r f\u00e5r det inte g\u00e5 till. Det finns ingen plats som \u00e4r st\u00e4dad.<\/p>\n\n\n\n
D\u00e5 sade den sn\u00e4lla sk\u00f6terskan att hon hade pratat med n\u00e5gon p\u00e5 avdelningen och att vi kunde komma upp. S\u00e5 skjutsade hon mig en bit in i korridoren. Hon sade n\u00e5got om mig. D\u00e5 blev hon abrupt avbruten.<\/p>\n\n\n\n
– S\u00e5 h\u00e4r f\u00e5r det inte g\u00e5 till, sn\u00e4ste den otrevliga sjuksk\u00f6terskan.
– Kom s\u00e5 g\u00e5r vi in p\u00e5 ett rum!<\/p>\n\n\n\n
Efter en stund kom den sn\u00e4lla sjuksk\u00f6terskan och sade \u201dhejd\u00e5\u201d \u00e5t mig med ett leende. D\u00e4refter kom en undersk\u00f6terska och tog hand om mig. Hon skjutsade in mig i en sal f\u00f6r tre. D\u00e4r var jag ensam. Jag k\u00e4nde mig v\u00e4ldigt ledsen. Det tog mig h\u00e5rt att komma till en sal ensam och utan tv. Det gjorde det inte b\u00e4ttre att en sjuksk\u00f6terska betedde sig s\u00e5 inf\u00f6r mig som patient. Det hade hon kunnat sk\u00f6ta snyggare. Paniken \u00f6kade och jag m\u00e5dde psykiskt d\u00e5ligt.<\/p>\n\n\n\n
Jag pratade med min dotter Therese. Visste inte s\u00e5 mycket om hur det var och vad som h\u00e4nt. Therese skulle om n\u00e5gra dagar resa utomlands. Den sjuksk\u00f6terska som hade lovat att ringa henne gjorde det inte. Dagen efter sade Therese att ingen ringt. D\u00e5 fr\u00e5gade jag den sjuksk\u00f6terska som jobbade d\u00e5 om Therese kunde ringa henne och vilken tid.<\/p>\n\n\n\n
Pl\u00f6tsligt kom det en kvinna in p\u00e5 salen. Jag tror att hon f\u00e5tt morfin p\u00e5 grund av sv\u00e5ra sm\u00e4rtor. Hon b\u00f6rjade h\u00e4rja omkring. Hon sade att hon bodde i en fin villa med tv\u00e5 hus p\u00e5 g\u00e5rden d\u00e4r hennes barn bodde.<\/p>\n\n\n\n
– Det \u00e4r livets lycka, sade hon att f\u00e5 ha barnen s\u00e5 n\u00e4ra<\/p>\n\n\n\n
Det hade hon r\u00e4tt i. Hon fortsatte att husera och br\u00e5ka runt, sk\u00e4mta och ha sig. Jag pratade litet med henne men k\u00e4nde att det h\u00e4r var f\u00f6r mycket. R\u00e4tt vad det var kom dom in och h\u00e4mtade henne. D\u00e5 hon reste sig upp tog hon plastsockor p\u00e5 sig och sade att det fanns dom som gick p\u00e5 golvet med strumpor p\u00e5 och sedan lade sig i s\u00e4ngen. D\u00e4r gav hon mig en rej\u00e4l k\u00e4nga. Jag hade varit uppe och g\u00e5tt p\u00e5 toan i strumpor. Min son hade inte hunnit h\u00e4mta mina tofflor \u00e4n och jag var ju uppkopplad s\u00e5 jag kunde inte komma ner till f\u00f6tterna och inte orkade jag heller.<\/p>\n\n\n\n
S\u00e5 kom de tillbaka med henne och hon gormade:
– Vem ska jag anm\u00e4la det h\u00e4r f\u00f6r?<\/p>\n\n\n\n
Jag hade precis lagt p\u00e5 f\u00f6r jag hade pratat med dottern. D\u00e5 ber\u00e4ttade hon att hon sagt till personalen att jag inte bara led fysiskt utan ocks\u00e5 hade problem med det psykiska. <\/p>\n\n\n\n
Om det blir en plats ledig d\u00e4r det finns en tv s\u00e5 vore det bra om mamma kunde f\u00e5 ligga d\u00e4r. F\u00f6r tv:n skingrar mammas sv\u00e5ra \u00e5ngest. S\u00e5 f\u00e5r hon det blir det b\u00e4ttre.<\/p>\n\n\n\n
S\u00e5 kom dom d\u00e5 och h\u00e4mtade mig. Jag fick komma till ett rum med tv. Tack fina dotter f\u00f6r att du sade det.
<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Tr\u00f6tt \u00e4r bara f\u00f6rnamnet. Jag var vansinnigt tr\u00f6tt. Sov n\u00e4rap\u00e5 dygnet runt, F\u00f6rutom n\u00e4r jag var med Carolina och Kristina. Jag kunde vara med dom tack vare att Kristina kom […]<\/p>\n","protected":false},"author":6,"featured_media":9246,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"acf":[],"yoast_head":"\n
Text och Foto<\/strong>: Mary Sv\u00e4rd<\/p>\n\n\n\n
P.S. \u00c4ven om det blir litet tokigt ibland s\u00e5 \u00e4r jag oerh\u00f6rt tacksam f\u00e5r v\u00e5rden jag f\u00e5tt och f\u00e5r. Ds<\/p>\n\n\n\n