Jag var med min b\u00e4sta v\u00e4n Christina. Vi var nio \u00e5r gamla och vi var ute p\u00e5 det stora f\u00e4ltet med hennes mamma och storasyster. V\u00e4rmen var s\u00e5 gott som outh\u00e4rdligt. Jag s\u00e5g som i ett dunkel att n\u00e5gon av dom drack vatten. Men jag tordes inte fr\u00e5ga om jag fick lite. Eller var det s\u00e5 att jag inte kunde fr\u00e5ga.<\/p>\n\n\n\n
Det var flyghavre de skulle plocka och p\u00e5 n\u00e5got vis hade jag h\u00e4ngt p\u00e5 som vanligt. Jag hade fullt upp med att f\u00f6rs\u00f6ka vara med, vara sn\u00e4ll och till lags. Men s\u00e5 h\u00e4r t\u00f6rstig hade jag aldrig varit. Jag s\u00e5g som i dimma och jag visste inte \u00e5t vilket h\u00e5ll mitt hem l\u00e5g. S\u00e5 l\u00e5ngt jag kunde se var det en enda stor \u00e5ker.<\/p>\n\n\n\n
T\u00f6rsten och mattheten f\u00e5ngade mig till min egen v\u00e4rld – ensamen, vilsen och utanf\u00f6r. Jag kunde inte kommunicera med dem, s\u00e5g att de drack vatten och att de hade mats\u00e4ck med sig. Men jag tordes inte nu heller fr\u00e5ga. Jag visste inte var jag h\u00f6rde hemma och \u00e4rligt talat inte vart jag skulle ta v\u00e4gen. De ville ju inte alls ha med mig det b\u00f6rjade jag inse men jag var stum och okontaktbar. Jag f\u00f6rstod mig inte p\u00e5 den h\u00e4r v\u00e4rlden, men jag f\u00f6rstod att jag inte kunde be om vatten.<\/p>\n\n\n\n
Jag hade nog s\u00e5 gott som flyttat in hos min v\u00e4n, f\u00f6rs\u00f6kte i alla fall. Var h\u00f6rde jag hemma? Jag visste inte, f\u00f6r hemma hos mig fanns ingen hemma f\u00f6rr\u00e4n sent p\u00e5 vardagskv\u00e4llarna och p\u00e5 helgerna kom pappa hem, och d\u00e5 blev det inte n\u00e5digt. Pappa var dum mot mamma och han hade en s\u00e5dan respekt med sig s\u00e5 att jag och min syster v\u00e4xte upp i ett tyst hem och d\u00e4r i alla fall jag gick p\u00e5 t\u00e5. Men var skulle jag vara?<\/p>\n\n\n\n
Den h\u00e4r heta sommardagen p\u00e5 f\u00e4ltet minns jag inte hur den slutade. Jag vet inte hur jag kom d\u00e4rifr\u00e5n, men efter det fick jag beskedet om att jag bara fick komma till dem p\u00e5 tisdagarna. D\u00e5 \u00e5t och sov jag d\u00e4r. \u00c5\u00e5\u00e5\u00e5\u00e5h vad jag l\u00e4ngtade efter tisdagarna.<\/p>\n\n\n\n
Men det r\u00e4ckte inte med ett hem bara p\u00e5 tisdagarna, s\u00e5 nya kompisar kom i min v\u00e4g och lite mat fick jag h\u00e4r och d\u00e4r, men med hygienen var det s\u00e4mre. Det f\u00f6rstod jag l\u00e5ngt efter\u00e5t.
<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n
Text<\/strong>: Ann Qvarnstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n Foto<\/strong>: Monica Atterberg<\/p>\n\n\n\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Det var en het sommardag i mitten av 1960-talet. Jag minns den inte riktigt men jag vet att jag var vansinnigt t\u00f6rstig. S\u00e5 t\u00f6rstig, s\u00e5 t\u00f6rstig hade jag aldrig varit. […]<\/p>\n","protected":false},"author":6,"featured_media":6683,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[7],"tags":[],"acf":[],"yoast_head":"\n