<\/p>\n\n\n\n
Min son \u00e4r j\u00e4tteorolig
De fr\u00e5gar mig hela tiden
”N\u00e4r f\u00e5r vi komma hem”?
– Jag vet inte f\u00f6r det \u00e4r inte jag som f\u00e5r best\u00e4mma det just nu
F\u00f6r det \u00e4r bra att du fr\u00e5gar och vad\u00e4n du undrar om allt och intet s\u00e5 svarar jag
Okej?<\/p>\n\n\n\n
\u201dOkej mamma.\u201d
En pojke p\u00e5 snart 11 \u00e5r lommar iv\u00e4g med nedb\u00f6jt huvud.
Han s\u00e4ger \u201dokej\u201d men det \u00e4r inte alls ok.
Pojken \u00e4r kn\u00e4ckt och han beh\u00f6ver tr\u00f6st och trygghet.
Hos mej.
Men jag tvingas vara glad och positiv och l\u00e5tsas som att det h\u00e4r \u00e4r\/blir bra ….
Fy fan vad jag hatar denna charad.
Jag \u00e4r ju inte \u00e4rlig i mina k\u00e4nslor. <\/p>\n\n\n\n
F\u00f6r barnen.
Men jag \u00e4r svag.
Och mitt inre brister snart.
HUR ska jag klara av att \u201dleka\u201d i 6 m\u00e5n?
Om nu s\u00e5 blir fallet ….
HUR?!?
Och hur skall dessa tv\u00e5 barn n\u00e5gonsin kunna lita p\u00e5 sin omgivning igen?
P\u00e5 mej, n\u00e4tverket och\/eller samh\u00e4llet. <\/p>\n\n\n\n
Jo jag \u00e4r orosanm\u00e4ld (igen) f\u00f6r att jag lades in p\u00e5 psykiatrin.\u00a0
Jag har psykiatriska diagnoser och npf.\u00a0
Mitt m\u00e5ende pendlar, g\u00e5r i skov.\u00a0
Det \u00e4r sjukdomens f\u00f6rlopp.
Ibland beh\u00f6ver jag sjukhusv\u00e5rd f\u00f6r detta.\u00a0
Barnen har ALLTID haft en plats att vara p\u00e5 d\u00e4r de trivs under tiden.\u00a0<\/p>\n\n\n\n
R\u00e4dd f\u00f6r att be om hj\u00e4lp.
Jag vet ju p\u00e5f\u00f6ljden ….
Socialtj\u00e4nsten kliver in och ifr\u00e5gas\u00e4tter min f\u00f6r\u00e4ldraroll.
F\u00f6r att jag har psykisk oh\u00e4lsa!
S\u00e5 jag biter ihop s\u00e5 h\u00e5rt tills t\u00e4nderna bokstavligen spricker.
Jag k\u00e4mpar som ett djur!
St\u00e5ngar mej blodig att klara mina skov sj\u00e4lv f\u00f6r att inte bli d\u00f6md.
Livr\u00e4dd.
Och ledsen.
Jag bad om hj\u00e4lp …. d\u00e5 var det f\u00f6r sent. <\/p>\n\n\n\n
Beh\u00f6vde akut sjukhusv\u00e5rd.
Mitt v\u00e5rdteam var \u00f6verens om att jag skulle stanna p\u00e5 slutenv\u00e5rdens avdelning f\u00f6r att vila och balansera upp mej.
Gud vet vad jag beh\u00f6vde detta!
Men ox\u00e5 att jag inte kan ….
Jag m\u00e5ste upp p\u00e5 benen fort och le f\u00f6r v\u00e4rlden f\u00f6r att visa upp min f\u00f6rm\u00e5ga.
Jag m\u00e5ste utan energi ge j\u00e4rnet!
M\u00e5ste medverka i ett spel d\u00e4r alla \u00e4r f\u00f6rlorare.
Och de st\u00f6rsta f\u00f6rlorarna h\u00e4r….
Det \u00e4r de f\u00f6rlorade barnen. <\/p>\n\n\n\n
Text: Ylva Kristina Larsson<\/strong><\/p>\n\n\n\n Foto: Monica Atterberg<\/strong> <\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" – Vi kan g\u00f6ra det som en lek att vi l\u00e5tsas att ni skall vara placerade ifr\u00e5n mamma i ungef\u00e4r 6 m\u00e5nader.\u201d Min dotter tyckte inte om den leken. Min […]<\/p>\n","protected":false},"author":6,"featured_media":6525,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[13],"tags":[],"acf":[],"yoast_head":"\n
<\/p>\n\n\n\n <\/h4>\n\n\n\n