Jag hade tid p\u00e5 psykiatrins hus \u00f6ppenv\u00e5rdsmottagning i Uppsala idag.<\/p>\n
Ett nybyggt spektakel i form av en Finlandsf\u00e4rja.<\/p>\n
\u201dGlashuset\u201d<\/p>\n
Med sneda trappor \u00e5 broar mellan mottagningar p\u00e5 alla v\u00e5ningar \u00e5 allm\u00e4nt j\u00e4vla konstigt.<\/p>\n
V\u00e4ntrummen \u00e4r \u00e4ven de m\u00e4rkligt utformade.<\/p>\n
En l\u00e5ng korridor med en galonsoffa l\u00e4ngs glasv\u00e4ggen s\u00e5 att man sitter som p\u00e5 en l\u00e5ng rad och ser rakt in i samtalsrummen av frostat glas.<\/p>\n
Det var oerh\u00f6rt obehagligt.<\/p>\n
Jag k\u00e4nde mej som en ofrivillig publik.<\/p>\n
F\u00f6r ut\u00f6ver att jag s\u00e5g silhuetterna av de m\u00e4nniskor som satt innanf\u00f6r glaset s\u00e5 h\u00f6rdes \u00e4ven deras samtal ut till mej ….<\/p>\n
Vissa delar helt ordagrant men det mesta luddigt tack \u00e5 lov.<\/p>\n
Dock k\u00e4ndes det som att jag tjuvlyssnade.<\/p>\n
Att jag gjorde fel.<\/p>\n
Jag ville varken se eller h\u00f6ra men vart skulle jag ta v\u00e4gen ?!?<\/p>\n
Jag v\u00e4ntade ju p\u00e5 mitt m\u00f6te.<\/p>\n
Men jag t\u00e4nkte d\u00e5 faan inte s\u00e4ga n\u00e5got.<\/p>\n
Inte om jag skulle sitta i n\u00e5got av samtalsrummen framf\u00f6r v\u00e4ntrummets l\u00e5nga korridor.<\/p>\n
D\u00e4r f\u00f6rlorade jag en stor del av min tro till min r\u00e4tt som patient\/brukare k\u00e4nna trygghet \u00e5 sekretess.<\/p>\n
Respekten f\u00f6r mej och andra finns inte.<\/p>\n
Det var s\u00e5 kr\u00e4nkande av olika anledningar att sitta d\u00e4r \u00e5 v\u00e4nta p\u00e5 min tid f\u00f6r ett upptr\u00e4dande lixom.<\/p>\n
Illa till mods.<\/p>\n
Skamfylld.<\/p>\n
Om inte detta var dolda kameran …<\/p>\n
S\u00e5 \u00e4r det ett dolt sekretessbrott!<\/p>\n
Ofrivillig publik.<\/p>\n
F\u00f6rl\u00e5t mej att jag h\u00f6rde dej.<\/p>\n
<\/p>\n
Ylva Kristina Larsson<\/p>\n
Foto: Ylva Kristina Larsson<\/p>\n