I slutet av 1950-talet och b\u00f6rjan av 1960-talet hade mina f\u00f6r\u00e4ldrar mycket kontakt med sjukv\u00e5rden genom att jag hade hj\u00e4rtfel som skulle opereras n\u00e4r jag blev sju \u00e5r. Det uppt\u00e4cktes n\u00e4r jag var i ett\u00e5rs\u00e5ldern. Det innebar en hel del sjukhusvistelser f\u00f6r min del. Inf\u00f6r varje sjukhusvistelse k\u00f6pte mina f\u00f6r\u00e4ldrar presenter som jag fick ta med mig till sjukhuset. Jag tyckte det var lika hemskt varje g\u00e5ng. Jag var mycket blyg och r\u00e4dd. F\u00f6r\u00e4ldrarna fick bara komma p\u00e5 bes\u00f6k mellan kl. 14 och 15 p\u00e5 dagarna. Bem\u00f6tandet var annorlunda f\u00f6rr. Pappa fr\u00e5gade om jag skulle f\u00e5 ett stort \u00e4rr. D\u00e5 slog doktorn n\u00e4ven i bordet.<\/p>\n
– Vad g\u00f6r det om hon f\u00e5r ett stort \u00e4rr? Det viktiga \u00e4r att det g\u00e5r bra med operationen.<\/p>\n
Efter det fr\u00e5gade min pappa inte n\u00e5got mer. S\u00e5 n\u00e5gon st\u00f6rre insikt fick inte mina f\u00f6r\u00e4ldrar. De gjorde bara som de blev tillsagda. Det var nog litet s\u00e5 p\u00e5 den tiden. L\u00e4karna satt ibland som om de vore p\u00e5 en piedestal.<\/p>\n
Men som vuxen tycker jag att jag blivit v\u00e4l bem\u00f6tt. N\u00e4r jag f\u00f6rs\u00f6ker t\u00e4nka tillbaka minns jag inte att jag n\u00e5gon g\u00e5ng blivit illa bem\u00f6tt. Men ett par g\u00e5nger har jag blivit litet klumpigt bem\u00f6tt, eller hur man nu ska uttrycka det. F\u00f6rsta g\u00e5ngen intr\u00e4ffade n\u00e4r jag var till l\u00e4karen f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan. Han fr\u00e5gade om jag drack. Jag svarade att jag drack litet. D\u00e5 s\u00e5g han p\u00e5 mig som om jag var en alkoholist, tyckte jag. Det var fel uppfattat av mig, men jag blev s\u00e5rad. F\u00f6rst senare f\u00f6rstod jag att det var en fr\u00e5ga som l\u00e4kare alltid b\u00f6r st\u00e4lla. Men b\u00e5da mina f\u00f6r\u00e4ldrar och min syster var alkoholister och mot den bakgrunden menade jag med lite tv\u00e5 glas om \u00e5ret.<\/p>\n
Vid ett annat tillf\u00e4lle, n\u00e4r jag som vuxen l\u00e5g p\u00e5 akuten f\u00f6r mitt hj\u00e4rtfel, var det full fart omkring mig. Personalen hade mer \u00e4n fullt upp. En g\u00e5ng sade jag att jag var r\u00e4dd f\u00f6r sprutor.<\/p>\n
– D\u00e5 \u00e4r du p\u00e5 fel st\u00e4lle, sade en l\u00e4kare.<\/p>\n
Efter ett tag kom l\u00e4karen in och fr\u00e5gade hur det var med min psykiska h\u00e4lsa.<\/p>\n
– \u00c4r du f\u00f6rtidspension\u00e4r?<\/p>\n
Jag svarade \u201dja\u201d och hon fr\u00e5gade \u201dvarf\u00f6r?\u201d<\/p>\n
– P\u00e5 grund av sv\u00e5r \u00e5ngest, f\u00f6rklarade jag.<\/p>\n
Hon sade inget mer utan gick bara ut. Jag k\u00e4nde att jag sk\u00e4mdes. Jag hade bara sagt lite.<\/p>\n
Efter det kom hon och satte in en n\u00e5l i art\u00e4ren p\u00e5 mig och jag ber\u00f6mde henne f\u00f6r att hon lyckats. Det var en l\u00e4karkandidat som misslyckats tidigare. Sedan fick jag komma ut i korridoren. D\u00e4r var det n\u00e5got som larmade hela tiden. Efter ett tag kom jag p\u00e5 att det var jag som larmade. Vilopulsen var alldeles f\u00f6r h\u00f6g. R\u00e4tt vad det var kom l\u00e4karen f\u00f6rbi och hon log mot mig. D\u00e5 k\u00e4ndes allt mycket b\u00e4ttre. Leendet v\u00e4rmde och fick mig att sluta sk\u00e4mmas.<\/p>\n
Jag \u00e4r nu v\u00e4ldigt glad och tacksam f\u00f6r den v\u00e5rd jag har f\u00e5tt och f\u00e5r. Turen har nog ocks\u00e5 varit med mig. Eftersom jag \u00e4r mycket i sjukv\u00e5rden p\u00e5 grund av psykisk och fysisk oh\u00e4lsa har jag f\u00e5tt m\u00e5nga personliga kontakter inom v\u00e5rden, kontakter som \u00e4r livsviktiga f\u00f6r mig. Nu har jag en sjuksk\u00f6terska som jag tr\u00e4ffar med j\u00e4mna mellanrum. Jag kan ocks\u00e5 ringa henne om det \u00e4r n\u00e5got som jag beh\u00f6ver hj\u00e4lp med, s\u00e5som mediciner och annat. Hon \u00e4r den viktigaste personen i v\u00e5rden f\u00f6r mig. Hon \u00e4r med n\u00e4r jag tr\u00e4ffar l\u00e4karen.<\/p>\n
Tack till all personal som \u00e4r d\u00e4r och k\u00e4mpar f\u00f6r oss!<\/p>\n
<\/p>\n
Text: Mary Dolk<\/p>\n
Foto: Monica Atterberg<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Som patient \u00e4r man beroende av att f\u00e5 bra v\u00e5rd och bra bem\u00f6tande av personal och doktorer. Det \u00e4r mycket viktigt.<\/p>\n","protected":false},"author":6,"featured_media":674,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"acf":[],"yoast_head":"\n