Utmattningssyndrom \u00e4r en komplex diagnos som kan ta tid att h\u00e4mta sig fr\u00e5n. Det \u00e4r ett omv\u00e4lvande syndrom som jag upplevde som sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5. Jag hade sv\u00e5rt att greppa vad som h\u00e4nde med min egen kropp n\u00e4r den pl\u00f6tsligt inte h\u00e4ngde med, vare sig kognitivt eller fysiskt, men \u00e4ven k\u00e4nslom\u00e4ssigt. N\u00e4r l\u00f6ven faller mot marken och inga l\u00e4ten h\u00f6rs, s\u00e5 f\u00f6ll min kropp i en totalbed\u00f6vning av bottenl\u00f6s tr\u00f6tthet som ingen s\u00f6mn kunde ge bot f\u00f6r och som ingen m\u00e4rkte av. Det syntes inte p\u00e5 ytan men k\u00e4ndes i varje bortdomnad cell i min kropp.<\/p>\n\n\n\n
2019 fick jag diagnosen utmattningssyndrom samtidigt som hela mitt liv kastades om i total uppl\u00f6sning. Orken och energin sveptes bort , l\u00e5ngt bort, och k\u00e4ndes som om\u00f6jlig att ha tillg\u00e5ng till. S\u00e5 som v\u00e5gor spolar l\u00f6ven i en virvel spolades jag i ett k\u00e4nslohav som jag varken kunde sortera eller kontrollera.<\/p>\n\n\n\n
Den vitala kroppen och snabba hj\u00e4rnan fick en t\u00f6rn av den l\u00e5ngvariga stressen som jag f\u00f6rskjutit bortom mig och som jag inte ville k\u00e4nnas vid. Jag kunde inte f\u00f6rlika mig med mitt nya jag. Jag fick en identitetskris, visste inte l\u00e4ngre vem jag var. Mina f\u00f6rm\u00e5gor l\u00e5g begravda i mig och f\u00f6rm\u00e5dde inte n\u00e5 fram till dem eller anv\u00e4nda dem. Lusten stals av den l\u00e5ngvariga stressens konsekvenser. Bakom s\u00f6mnl\u00f6shet och orkesl\u00f6shet dolde lusten sig v\u00e4l och kunde inte gr\u00e4vas fram, utan endast tiden skulle v\u00e4cka den och l\u00e5ta den spira fram i kroppen p\u00e5 nytt, i sm\u00e5 sm\u00e5 portioner. Det finns en sorg som f\u00f6ljer utmattningssyndrom, en sorg som har en egen resa som jag l\u00e4nge tr\u00e4ngde bort men som jag efter en tid tvingades k\u00e4nna vid och till\u00e5ta mig att uppleva och genomleva.<\/p>\n\n\n\n
Det hj\u00e4lpte inte att vila mig, oberoende av det antal timmar s\u00f6mn som jag gav mig sj\u00e4lv. Jag k\u00e4nde mig aldrig utvilad. Pauser och vila kunde ibland hj\u00e4lpa och lindra symtomen f\u00f6r en kort stund, men f\u00f6r det mesta brottades jag med en obotlig tr\u00f6tthet. Jag brottades med koncentrationssv\u00e5righeter, minnessv\u00e5righeter. Enkla uppgifter i vardagen kr\u00e4vde mer kraft och energi och l\u00e4mnade mig totalt utmattad.<\/p>\n\n\n\n
Jag slogs mot utmatningen som jag led av p\u00e5 olika niv\u00e5er och i olika grader, och f\u00f6rlusterna och konsekvenserna av den totala utmattningen var m\u00e5nga. Acceptansen tog tid att omfamna och sakta men s\u00e4kert b\u00f6rja \u00e5terg\u00e5 till livet. Jag b\u00f6rjade se f\u00e4rgerna i naturen p\u00e5 nytt, k\u00e4nna doften av jorden och tr\u00e4den under korta \u00e5terkommande promenader. Att b\u00f6rja se nyanser i allt var n\u00e5got som ifr\u00e5ntogs mig av all stress som var som ett moln som skymde min syn, mina tankar och mina k\u00e4nslor.<\/p>\n\n\n\n
Det tog mig \u00e5r att komma tillbaka och komma ur den totala utmattningen och kraftl\u00f6sheten.<\/p>\n\n\n\n
Det syntes inte p\u00e5 ytan vilket gjorde det sv\u00e5rt f\u00f6r omgivningen att f\u00f6rst\u00e5 och greppa min situation. De saknade precis som jag verktyg att hantera, det som k\u00e4ndes med uppgivenhet och total handlingsf\u00f6rlamning. De hade sv\u00e5rt att relatera och gav m\u00e5nga g\u00e5nger r\u00e5d som jag upplevde som en ytterligare belastning, en belastning som v\u00e4ckte en k\u00e4nsla av skam.<\/p>\n\n\n\n
Min erfarenhet av hj\u00e4rntr\u00f6tthet, eller mental tr\u00f6tthet, sm\u00f6g successivt fram. Min kropp och mitt psyke larmade g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng, men jag sk\u00f6t undan signalerna och k\u00f6rde p\u00e5. Jag tystade skriket genom att arbeta \u00e4nnu h\u00e5rdare och gick p\u00e5 tomg\u00e5ng. Det var en l\u00e5ngvarig process och inte direkt n\u00e5got ov\u00e4ntat brev som pl\u00f6tsligt kom med posten.<\/p>\n\n\n\n
Min hj\u00e4rntr\u00f6tthet uppstod efter att jag \u00f6veranstr\u00e4ngde min hj\u00e4rna under en l\u00e4ngre tid. Jag var en kvinna som ofta k\u00e4nde sig pigg, full av liv och energi, \u00e4lskade mitt jobb och hade mycket att ge och tvekade aldrig att ge \u00e4n mer. Jag var lika vital och full av liv p\u00e5 min fritid och var alltid aktiv p\u00e5 flera platser samtidigt. Mitt engagemang f\u00f6r socialt arbete var s\u00e5 enormt och kostade mig min h\u00e4lsa.<\/p>\n\n\n\n
Jag, som s\u00e5 m\u00e5nga andra har haft ett tufft arbetsliv med enorma krav. Jag arbetade i en med h\u00f6g arbetsbelastning, sjukskrivningar, omplaceringar m.m.. Att uts\u00e4ttas f\u00f6r l\u00e5ngvarig koncentration eller mentalt p\u00e5frestande uppgifter och stress ledde till att hela min kropp slogs ut i bitar. Att inte vakna i takt med soluppg\u00e5ngen, att inte f\u00f6rm\u00e5 b\u00f6rja dagen med en varm och sk\u00f6n dusch var ett nederlag, att inte laga mat, diska och h\u00e5lla hemmet i ordning var som att bestiga ett berg. N\u00e5got som jag ordnade obehindrat och med lust tidigare, tog utmattningssyndromet fr\u00e5n mig.<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r verkligheten hann ikapp mig s\u00f6kte jag hj\u00e4lp inom sjukv\u00e5rden. Jag blev sjukskriven under en l\u00e5ng period. Idag vet jag att den l\u00e5nga sjukskrivningen kunde ha f\u00f6rebyggts med r\u00e4tt insats och i r\u00e4tt tid.<\/p>\n\n\n\n
Jag minns att jag m\u00e5nga g\u00e5nger la skulden p\u00e5 mig sj\u00e4lv f\u00f6r att jag inte orkade arbeta och upplevde skam. Jag f\u00f6rstod senare att detta inte handlar om mig. Det handlar om n\u00e5got som var st\u00f6rre \u00e4n mig och som jag sent kunde greppa och f\u00f6rst\u00e5.<\/p>\n\n\n\n
Vi lever i en tid med stora krav och f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 oss, b\u00e5de inom privata sf\u00e4ren och p\u00e5 arbetslivet. Jag ins\u00e5g, att en osynlig s\u00e5rbarhet, en funktionsvariation, inneb\u00e4r en stor risk att man sl\u00e5s ut och faller. Det finns alltid en baksida av att vara passionerat, engagerad och kreativ i arbetslivet. Att alltid ge det lilla extra. Man f\u00e5r str\u00e5lkastaren p\u00e5 sig f\u00f6r att vara produktiv och effektiv. Men snart finner man sig i m\u00f6rkret och f\u00f6rlorar denna delen av sig sj\u00e4lv. Priset \u00e4r h\u00f6gt.<\/p>\n\n\n\n
Utmattningssyndrom drabbar ofta personer som brinner f\u00f6r n\u00e5got som \u00e4r st\u00f6rre \u00e4n 8 timmars arbete. Det finns som ett v\u00e4l dolt strukturellt problem som jag och m\u00e5nga i min situation f\u00e5r brottas med. Den skeva synen p\u00e5 m\u00e4nniskan i arbetskontext kan i h\u00f6g grad ifr\u00e5gas\u00e4ttas. Vi med osynliga funktionsvariatoner inte alltid f\u00e5r v\u00e5ra r\u00e4ttigheter till anpassad arbetsmilj\u00f6 tillgodosedda.<\/p>\n\n\n\n
Stigma runt psykisk oh\u00e4lsa \u00e4r utbrett inom den jobbsektor d\u00e4r man tycker att kunskap och f\u00f6rst\u00e5else borde vara sj\u00e4lvklara komponenter. Att ha funktionsvariation \u00e4r en s\u00e5rbarhet och n\u00e5got som \u00e4r tillr\u00e4ckligt sv\u00e5rt i sig att hantera f\u00f6r individen p\u00e5 egen hand. Att samh\u00e4llet i sin tur sl\u00e5r ut individer med fuktionsvariation, som s\u00e4llan skyddas av lagar mot arbetsgivare, \u00e4r n\u00e5got som beh\u00f6ver synligg\u00f6ras och f\u00f6ljas upp. N\u00e5got som b\u00f6r finnas riktlinjer och arbetsmetoder f\u00f6r i varje arbetsplats. Det m\u00e5ste finnas en \u00f6ppenhet f\u00f6r psykisk oh\u00e4lsa som m\u00e5nga g\u00e5nger m\u00e5nga lider av och brottas med i tystnad.<\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r man inte kan leva upp till kraven g\u00f6r man om denna bristande f\u00f6rm\u00e5ga till sin egen brist. M\u00e5nga g\u00f6r som jag gjorde och sj\u00e4lvstigmatisera sig. Jag internaliserade och accepterade de negativa stereotyper eller f\u00f6rdomar som samh\u00e4llet har om personer med osynliga funktionsvariationer. Jag fick en minskad sj\u00e4lvk\u00e4nsla och sj\u00e4lvf\u00f6rtroende kopplat till arbete. Dock har jag befriat mig fr\u00e5n mycket kopplat till mitt h\u00e4lsotillst\u00e5nd och l\u00e4rt mig att hantera mitt sj\u00e4lvstigma genom att jobba med min sj\u00e4lvmedk\u00e4nsla ocks\u00e5 genom professionell st\u00f6d och hj\u00e4lp fr\u00e5n andra i min omgivning. Jag \u00f6nskar att arbetsgivare kunde ha ett extra \u00f6ga p\u00e5 de anst\u00e4llda som \u00e4r extra engagerade och kunde bromsa dem. Man f\u00f6rm\u00e5r inte alltid bromsa sig. Jag \u00f6nskar att jag f\u00e5ngades tidigare. Att drabbas av utmattning l\u00e4mnar en s\u00e5rbarhet f\u00f6r stress f\u00f6r all framtid.<\/p>\n\n\n\n