Sakta sakta tappar jag fotf\u00e4stet
Och vacklar i tidsuppfattning
Jag dras i minnen och sveps av flashbacks
Med ena foten i nuet och den andra i d\u00e5tid f\u00f6rs\u00f6ker jag h\u00e5lla mig grundad
minnen bleknar aldrig och krigs\u00e5ren blir ett vaket nu
n\u00e4r ljudet av ett vanligt flygplan passerar ovan min l\u00e4genhet p\u00e5 s\u00f6der v\u00e4cks flygr\u00e4derna och sirener i huvudet nu precis som d\u00e5<\/p>\n\n\n\n
Jag k\u00e4nner skr\u00e4cken i barnens ansikten precis samma skr\u00e4ck som jag k\u00e4nde som 10-\u00e5ring
Blicken som ristas s\u00e5 djupt och f\u00e5r tiden att st\u00e5 still<\/p>\n\n\n\n
M\u00e5nga mil l\u00e5ng bort och \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 h\u00f6r jag bomber eka inom mig och skaka mig och p\u00e5 samma g\u00e5ng byta ut tryggheten till k\u00e4nsla av oro och otrygghet<\/p>\n\n\n\n
Jag ser folk p\u00e5 gator g\u00e5 obekymrat
Och mina tankar finns n\u00e5gon annanstans
Stegen \u00e4r tunga och kroppen lika s\u00e5
Vill vara hemma men var \u00e4r hemma
Flykten b\u00f6rjade innan jag ens f\u00f6ddes
Och f\u00f6r alltid skulle flyktingskap l\u00e4mna sp\u00e5r i mig
I varje cell, med varje hj\u00e4rtslag k\u00e4nner jag sm\u00e4rta
ett djupt s\u00e5r som rivs<\/p>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n