Att fira jul och nyår med andra människor tas idag för givet, trots att vi alla vet att det finns människor som är ensamma, hemlösa, mår psykiskt dåligt, är så fattiga att de faktiskt inte har råd att fira jul eller har förlorat någon närstående som gör att just julen känns extra svår. Dessutom finns det barn som lever i familjer där det förekommer missbruk (alkohol framför allt) och våld. Vem tänker på dessa människor?

Stress, sociala krav och fokus på mat och materiella saker

Den allmänna synen på julen är ju att alla människor ska umgås med sina nära och kära, äta god mat, köpa julklappar, pynta och ha julgran och vara allmänt tillfreds med tillvaron. Men så är det ju inte för alla. Många är ensamma, har dålig ekonomi, mår psykiskt dåligt, är hemlösa eller lever i familjer där det förekommer våld och missbruk. För dessa personer är julen den svåraste tiden på året. Det är också en svår tid för personer som lider av någon form av ätstörning. Personer med dålig ekonomi har inte råd att köpa julklappar och mat. De hemlösa har ingenstans att fira julen. De ensamma har ingen att fira julen tillsammans med och barn som lever i familjer där det förekommer våld och missbruk är oerhört utsatta. En annan grupp av människor som har det svårt under julen är de som har förlorat någon anhörig/närstående. Att fira jul när någon familjemedlem saknas är svårt. Första julen som mamma och jag upplevde efter min brors död tillbringade vi utomlands, i Marocko. Stressen och de sociala kraven som människor utsätts för i samband med denna högtid, gör nog att många inte mår så bra psykiskt som man förväntas göra. All denna stress kring julklappsinköp, trängseln i affärerna samt pengar som kanske inte räcker för alla – är julen verkligen värd allt detta? Jag anser inte att den är det. En annan sak som jag också tänker på är hur människor mår som har det svårt med sociala situationer. Den som till exempel lider av social fobi kanske skulle föredra att slippa umgås med en massa människor, oavsett om personen känner dem eller inte.

Barnens situation under julen

Det sägs ju ofta att julen ska vara barnens högtid. Men blir det verkligen så? Barn som lever i dysfunktionella familjer upplever det nog inte så. Antalet julklappar kan aldrig ersätta kärlek, gemenskap och trygg hemmiljö.

Mina egna erfarenheter

Jag själv har erfarenhet av både psykisk ohälsa och av att leva i en familj där våld och missbruk har förekommit. Jag har dessutom förlorat min två år yngre bror och har levt med en del ätstörningar. Därför har jag så blandade känslor inför julen. Det enda som jag uppskattar med denna högtid är adventsstakarna som ger mig en slags frid och ett lugn med det varma sken dessa sprider. Jag har inga egna barn. Min familj och jag slutade köpa julklappar för ganska många år sedan och jag är inte särskilt förtjust i julmat. Vi brukar inte heller göra så stor sak av julen. Det brukar vara min mamma, min före detta sambo och vår katt Ronja som umgås och äter lite god mat. På grund av olika trauman som jag har upplevt har jag också svårt att känna tillit och förtroende för människor. Min egen sociala förmåga är inte den bästa, så jag brukar föredra att umgås med djur (katter) istället.

Att känna utanförskap istället för gemenskap

Här tänker jag framför allt på människor som inte har någon familj eller vänner att tillbringa julen med, människor som är hemlösa, patienter som är inneliggande inom Psykiatrin under denna tid, barn som ser de vuxna dricka för mycket alkohol, personer som har förlorat någon närstående/anhörig samt personer som lider av ätstörningar. För dessa människor kan julen skapa oerhört mycket ångest och en stark känsla av utanförskap.

Förväntningar

Vid jul skapar vi oss alltid vissa förväntningar. Frågan är vems förväntningar vi försöker leva upp till – omgivningens eller våra egna? Vad händer om vi inte lyckas leva upp till dessa? Varför tar vi alltid för givet att alla människor uppskattar julen? Ses man som konstig om man inte är förtjust i denna högtid?

Vilken hjälp finns att få för människor som har det sämre ställt än andra?

När inte samhället kan erbjuda dessa människor hjälp och stöd så finns det, tack och lov, ideella organisationer som gör ett fantastiskt arbete för att finnas till hands. Till exempel Uppsala Stadsmission, Frälsningsarmén, Svenska Kyrkan eller Upplands Nation med flera. En annan fundering jag har är varför Psykiatrin i Uppsala vid åtminstone två tillfällen har meddelat oss att man vill stänga vissa vårdplatser/avdelningar just vid jul, då patienterna ofta mår som sämst. Hur tänker man då? Det första tillfället gällde mellanvården, avdelning 114, i Ulleråker. Det andra gäller avdelning 3, där patienter med självskadebeteende och emotionellt instabilt personlighetssyndrom vistas.

Mat och dryck

Just under julen konsumerar vi ju väldiga mängder mat och alkohol. Det innebär att julen blir väldigt jobbig för den som lider av ätstörningar och/eller missbruks- och beroendeproblematik. Själv hade jag en pappa med stora problem med alkoholen. Men jag har inga minnen från de jularna, eftersom pappa försvann när jag var 5 år.

Nyår

Nyår har jag mer positiva känslor till jul och nyår. Jag brukar försöka se nyår som en nystart med nya möjligheter till förändringar. Men jag firar inte nyår som det förväntas att man ska göra. Jag försöker att inte bry mig så mycket om vad omgivningen tycker, utan försöker göra det som är bäst för mig.   Jag känner alltid en lättnad när denna högtid är över. ”Äntligen är julen över för denna gång!” är den tanke som alltid dyker upp i mitt huvud.

Text och bild: Petra Rohrer