Ambulanspersonalens arbetsuppgifter har blivit alltmer komplexa och kräver att personalen tar svåra beslut om vård som sträcker sig bortom det traditionellt akutmedicinska. Utbildningarna prioriterar olika innehåll och kunskaper för blivande ambulanspersonal, vilket ytterst riskerar att drabba patienten. Det visar en avhandling i vårdvetenskap av Kim Wallin vid Linnéuniversitetet.
De senaste årtiondena har inneburit omfattande förändringar i arbetsrollen för ambulanssjuksköterskor. Arbetsbelastningen har blivit högre och utgörs i större utsträckning av andra uppgifter än akuta vårduppdrag. De möter i ökande omfattning personer som lider av psykisk ohälsa, multisjuka äldre eller människor med vårdbehov relaterade till sociala bekymmer. Förändringen innebär en stor utmaning för vårdpersonalen.
– Den traditionella vårdvägen där ambulansen alltid kör patienterna till en akutmottagning har ersatts av en rad alternativa vårdvägar, där ansvaret i stor utsträckning ligger hos ambulanspersonalen att ta beslut av etisk karaktär. Ambulanspersonalens roll innebär till stor del att agera ”gatekeeper” i ett belastat hälso- och sjukvårdssystem. Där ger skrivna riktlinjer och strukturerade medicinska arbetssätt inte fullt ut stöd i de beslut som måste tas. Det säger Kim Wallin, forskare i vårdvetenskap.
Stora skillnader mellan utbildningar
Kim Wallins avhandling undersöker hur svenska utbildningar förbereder blivande ambulanssjuksköterskor för den mångfald av komplexa situationer som yrket innebär under den verksamhetsförlagda delen av utbildningen.
Specialistutbildning inom ambulanssjukvård erbjuds vid tio svenska lärosäten. Men utbildningarna skiljer sig, både vad gäller förkunskapskrav och innehåll.
Kim Wallin, forskare i vårdvetenskap och ambulanssjuksköterska
Foto: Johannes Rydström, Linnéuniversitetet
– Dessa variationer pekar på att det finns oklarheter om vad studenterna behöver lära sig under den teoretiska delen av utbildningen. Det påverkar deras förutsättningar under den del av utbildningen som är förlagd till verksamheten. Resultatet kan bli en obalans mellan studenternas lärandestöd och deras beredskap inför de krav som yrkesrollen kräver. Det kan i sin tur leda till ett försämrat vårdande, bristande patientsäkerhet samt skapa brist på trygghet i kompetens hos den nyutbildade ambulanssjuksköterskan, säger Kim Wallin.
Lärandestöd behöver bli anpassat till verkligheten
Avhandlingen visar att lärandestödet i utbildningarna och inom ambulansverksamheterna behöver vara bättre anpassat till hur verkligheten ser ut för ambulanssjuksköterskor. Dagens tydliga fokus på medicinsk vetenskap och traditionellt akuta vårduppdrag missar viktiga aspekter av yrket.
– Vi ser att förändringarna i ambulanssjukvårdens uppdrag gör att vi behöver expandera kompetensprofilen. V i behöver ha ett tydligare utbildningsfokus även på teamarbete, situationsmedvetenhet och mellanmänskliga, beslutsfattande kunskaper.
Ambulanssjuksköterskor arbetar i en föränderlig och svårplanerad miljö, med ständig ovisshet om förutsättningarna för nästa vårduppdrag och om patientens specifika vårdbehov.
Professionellt omdöme viktigt i komplex miljö
Kim Wallin betonar vikten av att utbildningarna och ambulansverksamheter samverkar. De måste ge blivande ambulanssjuksköterskor en stabil grund för att fatta beslut i svåra situationer. Dessa kunskaper utvecklas i den kliniska miljön över tid om rätt förutsättningar för lärande skapas. Det handlar om att utveckla ett professionellt omdöme, med andra ord.
– Grunden för ett professionellt omdöme ligger i en etisk medvetenhet och en personlig förmåga att förstå sig själv och andra människors tankar, känslor, handlingar och behov. Det handlar om att kunna ta beslut och agera med utgångspunkt i situationens specifika förutsättningar och med en förståelse för vad som är etiskt rätt för patientens bästa där och då.
Mer information
- Kim Wallins avhandling i vårdvetenskap: “Balancing structure and flexibility in the ambulance service – the pursuit of professional judgement in caring and learning”
Foto överst: Pixabay.com
